SARA

 

När man vet vad man vill, men inte hur.

När man ser allt man någonsin önskat men det seglar längre och längre bort, som en båt vid horisonten.

När stunderna man hade tillsammans spelas upp om och om igen. Lite suddigare för varje gång tills man inte minns om det va så det faktiskt gick till. 

När man i ena sekunden är så lycklig att hjärtat värker, så minns man. Helt plötsligt känns allt fejk. 

Alla skratt, alla leenden, alla stunder utan dig. Fejk. 

Jag tror av hela mitt hjärta att jag aldrig mer kan bli 100% lycklig igen. Det gör för ont. 

 Det är inte på riktigt utan dig. 

Jag väntar på den dag då smärtan inte vara lika outhärdlig. Den dag då tårarna inte är lika bittra, den dag som tomheten fylls ut. Den dag som jag accepterar och förstår att du inte finns längre. 

 

För att ibland så glömmer jag att du är borta. När jag blir påmind om det känns det som att förlora dig på nytt.