jag känner alltid samma sak.
Jag sover längre. Vaknar och vill inte gå upp. Jag känner mig trött, sliten och omotiverad.
Jag går ut och går. Tänker. Tänker massor. På hur det va förra sommaren. Vad som är annorlunda nu och vad jag saknar. Är grinig och iriiterad.
Det, mina vänner, är hemlängtan.
Just nu skriker varenda jävla centimeter just av det. Jag vill sitta ensam på balkongen med enbart mina cigaretter och en överdimensionerat vinglas och sura.
Så jävla dumt egentligen. Har ju inget att vara sur på. Kanske lite bitter. Bitter för att jag missade gnestadagen, bitter för att jag inte hinner hem till att fira min lillasysters 18 årsdag som hon planerat, bitter för att jag vill sitta i humlegården med mina fina vänner och ha det exakt lika underbart som jag hade det förra sommaren.
Ett är då säkert. Jag kommer hem <3
Jag ska hinna fira min lillasyster och jag ska fira min underbara vän Lennart. Så ska jag fira att vissa saker kommer alltid vara densamma. Att jag alltid kommer att veta vart kärleken till mina familj och fantastiska fyran är.
IMORGON SKA JAG KRÖKA PÅ JOBBET!!! (dvs vinprovning, men det låter inte lika fräsigt)