SARA

Va ute en sväng. Det känns nästan obligatoriskt en fredagkväll nuförtiden. Ni vet puben, martin´s och sen klimt.
Nästan lika obligatoriskt är detta ihållande regn. 
Ännu mindre obligatoriskt är att faktiskt ta den långa vägen hem i detta regn. Men det gjorde jag. Jag tog t.om en omväg. Bara för att gå i regnet. Jag önskar att ni älskade regn lika mycket som jag.
Jag gick bara där. Gick i spöregn och log för mig själv. Måste sett urlöjligt ut.
Men jag log av en anledning.
Jag gick och log och det pirrade till i min mage. Det slog mig att det va för att jag älskar mitt liv.
Och jag älskar mig själv.

Det finns något vackert att veta att man klarar sig själv.

Jag klarar mig utan pojkvän, utan bekräftelse från någon annnan, jag klarar mig utan mina bästa vänner och utan min familj. Klart det skulle gått bättre MED dom, men jag klarar mig själv. Jag lever för mig själv och ingen annan.
Tror inte att jag någon gång i hela mitt liv känt mig så ensam som jag gör nu, men just nu i skrivande stund, känner jag mig också starkare än jag någonsin gjort.

För jag vet. Jag har vänner HÄR som älskar mig, trots att jag är hetsig, högljud och överenergisk,
Jag har en familj som är vid liv och stöttar mig i vad jag än tar mig för,
jag älskar mig för mina positiva sidor och lärt mig acceptera mina negativa,

är inte det meningen med livet så säg?







Jag lever. Ni existerar.