SARA

det är jag, Lars och tvivel. Det där som stör.

Känner mig så oinspirerad. Sänkt. Nere Depp. Kalla det vafan ni vill, men just nu har jag bara svårt att sätta ord på det. Jag vet ju att det är för att jag är trött. Blir alltid såhär när jag är trött. Har vart så enda sen jag va liten. Det sjuka är att jag tänker på konstiga saker som går vridna vägar, FÖR att jag är trött. Men det är dom tankarna som sedan ikväll kommer hålla mig vaken. Få mig att vrida och bända på mig tills jag ger upp och tänder lampan igen.

På tok för många nätter har jag hört:

 "klockan är midnatt, det här är ekot","klockan är ett, det här är ekot" följt av lite musik och sen "klockan är två, det här är ekot"

Jag misstänker att jag liter brist på kvalitetstid med mina vänner, lider brist på alkohol, jag lider brist på romantik, jag lider brist på ljumma sommarkvällar, lider brist på att somna till Thåström.

Sommaren är magisk. Alla har tid att ses, alla orkar jobba fast man bara sovit i två timmar, alla har är glada. 

 Jag kan inte sätta ord till hur mycket jag saknar sol och värme, coronas och rosé, att sitta vid nybrokajen och träffa nya vänner och möta solen.

NOG!! Ofattbart, patetiskt och orimligt är vad det är.