SARA

jag vet att du mår bättre nu,
och att veta att du är där du hör hemma nu det är ju en tröst
allt jag kan göra är att hoppas att du vakar över mig,

vem ska nu minnas min namnsdag? vem ska ringa o sjunga som bara du kunde på min födelsedag? vem ska göra dina pannkakor o dina kakor?

jag fick aldrig en sista chans att berätta hur mycket du betydde för mig,
hur mycket jag älskade dig,
du va ju krutgumman som skulle leva föralltid!

tanken på att aldrig mer få se dig, träffa dig, få höra ditt skratt eller få krama dig gör mig alldeles svag.


jag saknar dig!