SARA

vaknade halv nio av att mamma kom in och undade om jag skulle äta frukost med dom... eeh nej hon ångrade sig ganska snabbt. hon insåg liksom att jag fortfarande var för trött för att funktionera..

vaknade halv tre och tyckte att nu fick det fan va nog så jag gick upp.. hade, och har fortfarande, jääävligt ont i halsen=( inte så jävla rockigt.. man jag ju bara hoppas på att det blir bättre till helgen för det är inte så jävla kul att jobba när man är sjuk.

fortsätter att fundera över det här med tvåsamhet... behöver man verkligen en pojkvän för att må som bäst?
visst är det mysigt att ha nån att ty sig till, nån som verkligen lyssnar och verkligen bryr sig.. personligen tycker jag att det är bland det finaste som finns.. ömsesidig kärlek. men vad händer då om den inte är ömsesidig? att vara olyckligt kär är det värsta som finns.. att tråna efter nån som man vet inte vill ha en, det är hemskt man önskar inte sin värsta fienden den känslan.. men så vitt jag märker klarar jag mig gott själv=) jag har mina vänner och jag har min familj, behöver man en till person att bry sig om? men hur kul är det att sen vakna upp och vara typ 70 barre och leva ensam i en rutten liten lägenhet med 100 katter.. inte så jävla rockigt.. inte ett dugg faktiskt